Här inne har det varit ganska så tyst ett tag… Mmm.. Jodå. Jag vet.
Varför? Jo, jag har nämligen klurat på mitt nya projekt och behövde lite stillsamhet för att komma i ordning. Men nu, nu är jag redo att dela med mig. Ni hänger väl med?
När man missbrukar det där med repeat
Denna får mig att vilja dansa barfota hela natten lång. Japp, japp. Oh yes. Nuff said!
För att fira Nationaldagen
Fint väder och ledighet. En rätt så bra kombination om du frågar mig. Efter en välförtjänt sovmorgon, och en sol som minsann vittnade om att sommaren snart är här, bestämde vi oss för att köra ut till Tomatens Hus i Vallåkra. Ett omtalat ställe som vi aldrig hade besökt tidigare och vad passar väl bättre än att få sitta i en lummig trädgård och äta lunch sådär på självaste Nationaldagen?!
Hemgjord apelsinsaft ihop med en fisk- och skaldjursgryta! Mums!
Mätta och belåtna traskade vi sen över vägen och in i butiken…
…där det praktiskt taget svämmade över av tomater av alla de slag. Jag som allergisk fick nöja mig med att titta och njuta av färger och dofter, medan Johan plockade en påse full med diverse läckerheter.
Inte nog med att de hade tomater till försäljning, de hade även ett växthus fullt av alla möjliga sorters tomatplantor. Och paprika, chili och gurka. Och som om inte det var nog hade de även ett stort utbud av kryddväxter. Timjan, dill och en tomatplanta fick följa med hem. De bor numera i köksfönstret så får vi se hur det utvecklar sig där.
Återkommer på den frågan…
När man vill ha något man verkligen inte behöver
Ack så onödiga, men ändå så fantastiskt underbara…
Fyra tassar till för en dag
På lördag utökas antalet tassar här på Bruksgatan. Flisans kompis Zid kommer och gör oss sällskap. Hans mamma och pappa jobbar så då får man ju göra en insats… Massa mys!
När det är lite läskigt att titta
Nog för att jag har tittat på en och annan fightingmatch på tv genom åren, men jag har aldrig varit och sett det live. Att få stå så nära ringen och titta på matcherna mestadels genom kameralinsen var en upplevelse. Mycket testosteron och gutturala läten blandat med ljudet från slag och sparkar, en minst sagt händelserik miljö. Att hitta lugnet och tämja rädslan av att få en thaiboxare i huvudet var verkligen en utmaning. Men en riktigt rolig sådan!
Det var Helsingborgs Thaiboxningsklubb som hade klubbtävlingar så det var både killar och tjejer i olika åldrar och klasser som fightades. Så jag spenderade i princip hela min lördag i deras klubblokal belägen i den södra delen av Helsingborg. En dag som bara swischade förbi. Tänk att man kan bli så fokuserad på någonting som man egentligen inte alls är intresserad av?!
Stort jubel utbröt såklart i hallen när Helsingborgskillen Philip Sörensson gick segrande ur sin match!
Oj, oj, oj vilken dag. Det känns faktiskt i kroppen idag att man spände sig igår. Men vad gör man inte i jakten på den perfekta bilden. Oavsett kan man trösta sig med att jag inte ens har i närheten så ont som de som gick upp i ringen…
Att ta tillvara på soltimmarna
Igår hade vi riktigt fint vårväder här i Helsingborg. Strålande sol och kvicksilvret klättrade raskt uppåt ett par steg, men fortfarande lite kyliga vindar så inte läge att lämna jackan hemma. Inte än. Men snart!
Vi styrde kosan mot skogen och hundhägnet för att låta Flisan få rusa av sig riktigt ordentligt. Och som hon sprang! Vi invigde hennes nya frisbee, men hon var väl inte jätteexalterad. Hon sprang efter den, men att ta med den tillbaka var hon inte sugen på. Men det kommer väl med tiden det också. Väl hemma sen så har hon sprungit runt och burit på den mest hela tiden och jag tror till och med att den ligger nedbäddad i sängen i detta nu. Så visst kommer det, man får bara ha lite tid och tålamod som med allt annat…
Det är en sån lycka att få se henne rusa runt helt fritt. Med så hög hastighet att hon nästan ligger ned i kurvorna och flyger över stock och sten, stundtals galopperande med tungan hängandes i mungipan. Man riktigt känner hur den positiva energin bara flödar…
Tänk så mycket kärlek man kan få av en liten krabat på fyra ben med trasslig päls!
En helt okej ersättare
Mina gamla godingar från Acne har nog tyvärr gjort sitt. De har ett par år på naken och har fått uppleva både det ena och det andra, så kanske inte är så konstigt att de är lite trötta. Vi var ute på en drink igår och det var nog sista rundan de fick följa med på. Så nu känner jag att de kan ju inte ersättas med vad för nåt som helst, men dessa känns faktiskt som ett mycket bra alternativ och en fullvärdig ersättare.
Hmm. Jo. Det blir nog så…
För att en förlovning är värd att firas
Våra vänner Carolin och Linus har varit iväg på andra sidan det där stora havet nu i tre veckor. Men i förra veckan kom de äntligen hem och vi hade sen länge bokat in en söndagsmiddag för att få höra om resan, men även för att fira deras förlovning. Det sistnämnda hade dock inte Carolin den blekaste aning om…
Nej minsann, Linus överraskade henne på resan med att ställa den där frågan som man brukar ställa innan man byter ringar. Vad hon svarade? – Ja, förstås!
Så de kom som sagt i söndags, lite lagom jetlaggade och bakis efter att ha spenderat lördagskvällen på bröllopsfest, men med ett glatt humör och lite sådär extra nykära som man blir när man har fått en ring på fingret. Vi firade med massa grillat, ljummen potatissallad och diverse andra tillbehör. Självklart skålade vi i bubbel och som pricken över i avslutade vi med jordgubbar doppade i vit choklad.
Ett sådär bra avslut på en vecka, Lite lagom festligt för en söndag i början av maj…
En dag på torpet
Igår tog vi bilen och körde 20 mil norrut. Närmare bestämt till Anderstorp för att kolla på SM-premiären i roadracing. Vi lämnade ett soligt Skåne bakom oss för att komma till ett gråmulet Småland med snålblåst och regn i luften. Ett dåligt byte skulle man kanske tycka, men vi hade faktiskt en riktigt trevlig dag. Drack kaffe, pratade om högt och lågt, och spanade in motorcyklar.
Nu är ju inte motorcyklar mitt stora kall i livet, men delad glädje är dubbel glädje som det heter. Och jag får faktiskt erkänna att det pirrar lite i magen av spänning när racen går!
Fick såklart även möjlighet att sätta nya kameran på prov. Lite lurigt med inställningarna, men övning ger färdighet som man säger.
Såklart var Trasselsudden med oss, får hon bara vara med så är hon nöjd. Sällskapssjuk och kärleksfull. Hon skötte sig exemplariskt och var inte det minsta stressad över alla ljud. Hon njöt av frisk luft och brydde sig inte alls om att det var lite kyligt. Fast visst, är det premiär så är det och då spelar lite kyla ingen roll…
hanna suleika 