För att en förlovning är värd att firas

Våra vänner Carolin och Linus har varit iväg på andra sidan det där stora havet nu i tre veckor. Men i förra veckan kom de äntligen hem och vi hade sen länge bokat in en söndagsmiddag för att få höra om resan, men även för att fira deras förlovning. Det sistnämnda hade dock inte Carolin den blekaste aning om…

Nej minsann, Linus överraskade henne på resan med att ställa den där frågan som man brukar ställa innan man byter ringar. Vad hon svarade? – Ja, förstås!

Så de kom som sagt i söndags, lite lagom jetlaggade och bakis efter att ha spenderat lördagskvällen på bröllopsfest, men med ett glatt humör och lite sådär extra nykära som man blir när man har fått en ring på fingret. Vi firade med massa grillat, ljummen potatissallad och diverse andra tillbehör. Självklart skålade vi i bubbel och  som pricken över i avslutade vi med jordgubbar doppade i vit choklad.

Ett sådär bra avslut på en vecka, Lite lagom festligt för en söndag i början av maj…

Är det födelsedag så är det

Precis just idag firar den här trasselsudden två år. Vår älskade lilla Flisan! Såklart måste en sån här dag firas, så jag smet inom Fahlmans på vägen hem och köpte en liten miniprinsessbakelse. Det är trots allt hennes första födelsedag hon firar hos oss, så då får man slå på stort. Lite baconost imorse och nu tårta. Sen får det räcka med gotte för denna donnan så inte magen säger ifrån. För det vill man ju inte. Speciellt inte när man har födelsedag!

Hon var lite skeptisk till marsipanen så jag offrade mig och åt upp den, jag är trots allt medfirare skulle man kunna säga.

Men själva sockerkaksbottnen och pärongrädden slukade hon i ett nafs! Jag hade kunnat ställa in fatet direkt i skåpet igen utan att någon levande själ skulle kunna misstänka att någon har ätit tårta på det. Precis så rent blev det. Ett gott betyg såattsäga…

När han har blivit ett år äldre

Min allra bästa vän, partner och livskamrat fyller år idag. Han är så galet obekymrad om det faktum att han har blivit ett år äldre, han lever i nuet kan man väl säga. Och visst har han rätt, dagarna och åren går utan att vi kan påverka det, så lika bra att göra det bästa av situationen…

Jag väckte honom med lite skönsång(?!) imorse. Och paket såklart! Nu blev det dock inte riktigt som planerat med den där födelsedagspresenten. Då han lever lite väl mycket i nuet så köpte han som ni redan vet en grill i måndags. Så min Weberhistoria var det ju bara att skicka tillbaka och försöka fundera ut något nytt.

Så. Pallen som vi tittade på i helgen, men aldrig köpte, fick faktiskt agera stand-in present och hur knäppt det än må låta så blev han riktigt glad!

En som också blev glad var såklart Trasselsudden. Hon har spenderat halva kvällen på den, och är hon glad, så är Johan ännu gladare. En win-win helt enkelt!

Sen ska förstås benen målas om (på pallen, INTE på hunden) och det kan man väl säga är en slags bonuspresent det också…

Med talang som en bergsget

Vi var en sväng vid havet i helgen och lät Flisan få öva på sitt balanssinne. Hon är minsann en riktig cirkushund den där trasselsudden. Hoppar mellan stenarna utan minsta tveksamhet eller rädsla. Jag är så imponerad av hennes utveckling och hur hon snappar upp nya saker hela tiden. Det märks så väl att det lilla livet har hittat sin trygga punkt hos oss…

My Valentine

Alla tidningar, bloggar och webshopar skriver listor på vad man ska köpa till sin hjärtevän på Alla Hjärtans Dag nu på lördag. Presenter hit och presenter dit. Jag älskar såklart att få presenter, det gör vi nog alla innerst inne. Lika mycket tycker jag om att ge. Det behöver inte vara något stort och märkvärdigt, kan räcka med en påse Salt & Blandat för att visa Johan min uppskattning.

Det jag egentligen ville komma till är att hur viktigt det är att sprida kärlek, det enda som faktiskt blir större när man delar det. Köp en present om du vill det, rita ett kort eller ring en vän. Ta just den där dagen till att älska lite extra, men glöm inte, det finns 364 dagar till på året att visa sin kärlek på!

Ett fyrbent födelsedagsfirande

Hipp hipp hurra för Doris idag! Vår lilla hårboll firar sin första födelsedag idag. Ett år!

Liten blir stor, och visst, lite större har hon blivit. Men fortfarande så liten så hon nästan försvinner i famnen på mig. En riktigt kelgris är hon som bara blir mysigare för varje dag som går.

Vi firar henne med ännu mer kärlek och såklart några extra fröpinnar!

Ett skepp kommer lastat med kärlek

”Du å ja Alfred, du å ja!” Nu var det i och för sig Emil som sa så och inte Lina, men jag tror ni fattar poängen…

Mina fyrbenta vänner

Jag har precis tittat på första avsnittet av Djurskyddarna, nya serien på fyran, där man får följa djurambulansen i sitt arbete. Fantastiska människor med så stora hjärtan! Så nu är man lagom rödsprängd i ögonen…
Åh, älskade djur! ♡

Var genast tvungen att kela lite extra med mina fyrbenta älsklingar. Doris har legat och myst mot mitt bröst en lång stund och man bara känner hur man blir varm ända in i själen. Flisan däremot smyger runt och funderar på var hon ska gömma sitt tuggben. Just nu verkar hon ha lite beslutsångest huruvida soffan eller sängen är bästa gömstället.

Mina älskade pälsbollar, kan inte leva utan er!

Det där med att ha namnsdag

Ett extra hurra till alla som heter Hanna idag!

Jag bjuder på en bild på Hanna från nyår, mest för att den där Karlsson är så oerhört bildskön och för att jag är så glad att hon är en del av mitt liv. Dubbelt så bra helt enkelt! Sen är det faktiskt ännu lite mer grattis till mig som faktiskt har dopdag idag också, 29 år sedan närmare bestämt…

Att ha en själsfrände

Jag är så oerhört lyckligt lottad att han finns i mitt liv. Han med stort h. Min bästa vän och livskamrat. Han som står ut med mig och mina utbrott och diverse idéer. För jag är inte den som är lätt att leva med, nej det är jag inte, det ska gudarna veta! Men han förstår mig. På något konstigt sätt så gör han det, med ett tålamod jag inte trodde fanns. Han är min klippa när det blåser och han fångar mig när jag faller. Han skäller på mig när jag är stökig men älskar mig oändligt mycket ändå. Fast att jag är ett enda virrvarr och inte alltid förtjänar det.

Själv älskar jag honom minst lika mycket, om inte mer, tillbaka.

Min Johan, min älskade Johan!